I slutet av 1960-talet började man diskutera om orsaken till miljökatastrofen var kristendomens tolkning av bibeltexten enligt vilken människans uppgift är att föröka sig, uppfylla jorden och lägga den under sig. I vår kultur finns utöver religionen även många andra strömningar som lett till fjärmande från naturen. När naturvetenskaperna och tekniken utvecklades började man betrakta naturen som ett stort själlöst objekt. Man ville medvetet bort från uppfattning om naturens helighet eftersom helighet omges av en viss immunitet. Med hjälp av nya tekniska uppfinningar ville man utnyttja jorden så mycket som möjligt.

De senaste årtionden har man i kristen teologi så småningom börjat förstå att kyrkan inte har kraft nog att förhindra uppkomst av miljöproblemen eller att begränsa dem. Sanningen är att religiösa tolkningar har ofta varit människocentrerade även om en annan sorts tolkning skulle vara möjlig.

Även om det i Bibeln står att naturen är människans undersåte är det vilseledande att tolka uttrycket ryckt ur sitt sammanhang när människans ansvar samtidigt framhävs. Jorden är Herrens egendom och människans uppgift är att bruka och förvalta jorden.

I Gamla testamentet betonas människans samhörighet med naturen, beundran över Skaparens underverk och omsorg om djuren. Enligt Nya testamentet avser frälsning hela skapelsen (Romarbrevet 8). Till exempel tolkade Franciskus av Assisi bibeltexter på ett mycket miljövänligt sätt redan på 1200-talet.

Uppvaknandet har lett till uppkomst av ekoteologi. Det är en tolkning av tron där naturpositiva utgångspunkter i Bibeln och hela den kristna traditionen lyfts fram. Enligt ekoteologerna är kristendomen inte kompatibel med konsumtionscentrerad livsstil. Människans rätta attityd inför naturens underverk är beundran, känsla av gemenskap och kärlek. Dessa är starkare kraftkällor i förbättring av vår naturrelation än vad skuld- och skyldighetskänslorna är.

Andlighet har samband med miljövård även i andlig ekologi (spiritual ecology) vars grundidé är att förena vetenskap och forskning, religioner och andlighet samt miljövård. Anhängare av andlig ekologi vill erbjuda alternativ till den nu dominerande människocentrerade, dualistiska och materialistiska världsbilden och strävar efter att lösa miljöproblemen ur denna synvinkel.

Även världsbilden är en faktor som kraftigt påverkar effektiviteten i miljöfostran. Miljöfostrans målsättning är att motivera människor att agera för miljön. För att uppnå målet listas i den så kallade Palmers trädmodellen metoder som innehåller naturupplevelser, studier i miljö- och naturkunskap, samt möjlighet att öva miljöaktioner i praktiken. Som plattform för fostran fungerar personens egna livserfarenheter där en viktig del är den egna världsbilden. Internationellt har betydelsen av världsbilden som grund för miljöfostran lyfts fram i viss mån men i Finland har i stället undervisning i naturvetenskap varit viktigare.

Forskning och dialog mellan religionssamfunden har visat att det finns mycket gemensamt. Till exempel anser alla världsreligioner att människan är en del av naturen, inte den som står över den. Människan är ansvarig inför miljön och måste på alla sätt sträva efter balans mellan människa och natur. Miljöfrågorna anses vara framför allt moraliska, religiösa och andliga frågor. Nedan presenteras kort några religioners synpunkter i frågan.

Kristendomens synpunkter har vi redan delvis behandlat i artikeln. Det kristliga miljötänkandet utgår från att människan är en del av naturen, den skapade. Människan står till svars inför Gud hur hon behandlar naturen. Människan äger inte naturen utan måste förhålla sig till naturen som Gud, ömt. Den kristna läran påminner oss om att naturen som är skapad av Gud är helig. Respekt för naturen leder till strävan efter måttfullhet. Det betyder en enkel livsstil som ideal: när man väljer bort det mindre viktiga börjar man se bättre vad som verkligen är viktigt.

Islams naturuppfattning är i grunden ganska mycket lik den i kristendomen. Naturen anses vara Guds uppenbarelse. Gudomlig vishet är inneboende i naturen och eftersom Gud har skapat den är all natur helig. Vissa naturelement, till exempel palmträd, kan vara heliga och även en del av människans handavtryck – särskilt moskéer, helgedomar och städer (Mecka, Jerusalem, Medina) där heliga personer närvarat på något sätt är heliga. Muslimer har skyldighet att behandla naturen med respekt eftersom den är skapad av Gud. Människor anses vara olika från djuren eftersom människor har förmåga att göra moraliska val. Människans uppgift är att agera som Guds förvalda och vara en pålitlig förvaltare.

Inom islam betonas pragmatism. Praktiska råd ges till exempel om behandling av djur. Människan har i förhållande till djur makt och djur kan användas som mat, kläder och färdmedel men detta måste göras med respekt och med största möjliga vänlighet. Dessutom har många muslimska ledare utarbetat instruktioner för skydd och hållbar användning av vattenresurser, fiskevatten och skogar. Dålig behandling av miljön anses vara orättvist och är således straffbart. Jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer anses vara Guds straff som han tilldelar människor som gått vilse och irrat bort från den rätta vägen.

Buddhism är en religion eller livsfilosofi som kan utövas på många sätt. Lärans kärna består av fyra ädla sanningar dit en åttafaldig väg leder. Dessutom tar buddisterna sin tillflykt även i tre juveler genom vilka man söker tröst i lidandet. Buddismen uppmanar sina följare att meditera, söka efter visdom och tala och agera genom att hålla sig till sanning, måttfullhet och icke-våld. Genom att följa denna väg kan man slutligen frias från lidandet och uppnå nirvana.

Respekt för natur och miljö anses vara inbyggd i lärans kärna. Det väsentliga är att inte orsaka lidande, och miljöproblemen vållar naturligtvis lidande såväl för människor som andra levande organismer. Att söka måttfullhet är centralt. Strävan efter måttfullhet i konsumtion minskar miljöbelastningen på många sätt. I buddhismens egna regler uppmanas munkarna att utöva icke-våld, medkänsla och vänlighet mot andra levande varelser till och med till den grad att de borde inte döda djur för matens skull eller ens för sitt självförsvar. Även icke religiösa uppmanas att äta vegetarisk kost, meditera i naturen, pilgrimsfärder och miljövård som en form av social religionsutövning.

Naturreligioner (animism) täcker en stor mängd olika, ofta mycket gamla religioner, som utövas särskilt av ursprungsfolk. Dessutom finns det i västvärlden utövare av så kallad nyhedendom. Viktiga i denna är naturandar eller krafter som bor bland annat i träd, djur, sjöar, berg och stenar. Inom naturreligioner anses indelningen i naturliga och övernaturliga, andliga och materiella ting som obetydliga och därför görs inte denna indelning utan allt levande anses vara heligt. Mänsklighet, släktskap, gemenskap, moral och andlighet anses gälla förutom hela mänskligheten även icke-människor.

De senaste årtionden har religioners roll som drivkraft i etisk klimatarbete diskuterats. Man är ganska enig om rollens betydelse men motiven varierar. Religioner har särskilda och traditionella uppgifter i samhället. Religioner står för etiken och har förmåga att lyfta fram intressanta etiska och moraliska tankar vad gäller lösningar till klimatförändringen på ett sätt som kombinerar vetenskap, teknik, ekonomi och politik. Religioner har även en stor och engagerad anhängarskara som vid behov kan utöva påtryckningar på politiska beslutsfattare för att de ska sätta mer ambitiösa målsättningar i begränsning av klimatförändringen.

Etiska frågor gällande klimatförändringen kan man även diskutera utan att blanda in religioner, till exempel FN:s målsättning i Agenda 2030 gällande hållbar utveckling är en naturlig del i detta. Religionen har dock en särskild förmåga att förstärka vårt kollektiva samvete och uppmuntra oss till aktion för att stoppa klimatförändringen tillsammans.

I religionsundervisningen kan klimatförändringen och värderingar diskuteras via begreppet klimaträttvisa (se mer om detta i livsåskådningskunskapsartikeln i denna guide). Andra bra utgångspunkter för diskussion är människors jämlikhet, olika motiv att agera för en rättvisare värld samt människors möjlighet att agera tillsammans.

Den kristna kyrkan har de senaste åren börjat ta ställning till begränsning av klimatförändringen. Religionssamfunden har publicerat åsikter både enskilt och som olika sammanslutningar och i samarbete med andra aktörer. Kyrkornas världsråd har publicerat sin synpunkt angående klimatförändringen. Påven Franciskus och patriarken av Konstantinopel Bartholomeus har ganska kraftigt tagit ställning till hur viktigt det är att bekämpa klimatförändringen. Vid ett internationellt islamiskt klimatsymposium 2015 kungjordes även ett islamistiskt ställningstagande.

Kyrkan har inte bara hållit tal utan har även agerat. Till exempel har den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland publicerat ett eget klimatprogram där rekommendationerna rör kyrkans alla nivåer från vanlig församlingsmedlem till kyrkans administrationscentraler. Samtidigt uppmanar kyrkan hela finska samhället till klimatsamarbete. I programmet motiveras varför omsorg om naturen är en del av vår kyrkas andliga grunduppgift. Rubriken Tacksamhet, respekt och måttfullhet sammanfattar programmets centrala värden. Sedan 2012 genomför kyrkan en riksomfattande informationskampanj, Ekofasta, där man uppmuntrar finska folket att delta i påskfastan som på sitt sätt bistår i begränsning av klimatförändringen. Dessutom har var fjärde församling fått kyrkans miljödiplom.