Till följd av klimatförändringen blir väderförhållandena mer extrema överallt i världen och mängden naturkatastrofer såsom orkaner och översvämningar ökar. Utöver materiella skador och skador på människors fysiska hälsa orsakar de även många slags psykiska problem. Människor som har upplevt katastrofer lider ofta av posttraumatiskt stressyndrom eller av andra stressymptom såsom depression och ångest, och dessutom har de en högre självmordsrisk.

Den mest framstående hälsoeffekten vad gäller psykisk hälsa står de alltmer mörkare och snöfattigare vintrarna för. Under vintrarna minskar särskilt mängden solstrålning och molnigheten ökar vilket kan öka antalet insjuknade i årstidsbunden depression. Sötsug som har samband med årstidsbunden depression och de minskade motionstillfällena på grund av dåligt vinterföre kan dessutom ha konsekvenser för den fysiska hälsan.

Psykiska hälsoeffekter kan upplevas även av människor som inte konkret har drabbats av problem orsakad av klimatförändringen. Oro är en normal reaktion för eventuella hot men klimatoron kan även visa sig som sjuklig ångest. Utöver det patologiska tillståndet kan klimatförändringen orsaka många slags negativa psykiska känslor hos människan såsom osäkerhet, hopplöshet, maktlöshet, apati och skuldkänslor.

Effekterna är dock inte enbart negativa. De som aktivt deltar i begränsning av klimatförändringen eller anpassning till den har ofta känslor av tillfredsställelse samt en känsla av att ha kontroll över sitt liv och att de är betydelsefulla.

Det finns många olika sätt att reagera på klimatoron. De kan indelas på följande sätt:

1. Förneka problemet undermedvetet och öka konsumtion och samlandet av materiell egendom.
2. Grön konsumtion där man i viss mån tar hänsyn till miljöoron i köpbeteendet men gör inga andra ändringar i livsstilen.
3. Känslan av att tillhöra en större ekologisk helhet då individen ändrar sin livsstil och försöker uppmuntra även andra till ansvarsfulla handlingar.

Yksilöihin kohdistuvien terveysvaikutusten lisäksi ilmastonmuutoksella arvioidaan olevan mm. seuraavanlaisia yhteisöihin kohdistuvia sosiaalisia vaikutuksiaUtöver hälsoeffekter hos individer anses klimatförändringen även ha följande samhällseffekter:

• Människors våldsamhet och dödsfall till följd av våld ökar när värmen och värmeböljorna ökar.
• Konflikter mellan olika intressegrupper ökar på grund av resursbrist.
• Känslor av sorg, ångest och förlust på grund av rotlöshet i samband med klimatflykt.
• Spänningar mellan nationer och etniska grupperingar ökar på grund av socioekonomisk differentiering.
• Ojämlikhet som uppstår och ökar på grund av klimatförändringens konsekvenser ter sig på olika sätt i olika delar av världen.
• Oron för framtiden orsakad av klimatförändringen skuggar vardagen och skapar en allmän känsla av otrygghet vilket kan vara lite paradoxalt i världen där välmående människors tillgång till föda och hälsotjänster är mer säkert än någonsin tidigare.

Vårt sinne förminskar riskerna som är långt borta i framtiden. Vår hjärna har utvecklats att reagera på en omedelbar fara; vår flyktreflex reagerar snabbt när någon försöker angripa oss. Fenomen (såsom klimatförändring) som tycks utvecklas långsamt och hotbilder som den vetenskapliga världen målar upp väcker inte samma slags starka reaktioner. Eftersom man inte direkt kan förnimma de omedelbara konsekvenserna av klimatförändringen på samma sätt som exempelvis övergödningen, sätter vi vårt hopp till framtidens mirakellösningar som vi önskar löser de oönskade konsekvenserna av miljöproblemen.

Orsakerna till klimatförändringen ligger djupt i våra samhällsstrukturer och för att begränsa klimatförändringen behövs ganska många stora och små åtgärder – ständigt och långsiktigt. Problemets omfattning kan dock orsaka känslan av maktlöshet: de egna valen verkar knappt ha någon effekt med tanke på hela bilden. När media nästan dagligen basunerar ut nyheter om klimatförändringen kan man bli avtrubbad och klimattrött. Och det är svårare att vara rädd för något som hör till vardagen än för katastrofer som händer mer sällan.

Precis som med annat i livet finns det vissa faktorer som främjar och andra faktorer som förhindrar att starta klimatpositiva aktiviteter. Faktorer som förhindrar är till exempel brist på kunskap, oförmåga att se klimatförändringen som ett problem som berör en själv, misstro mot egna påverkansmöjligheter, ovilja att ge avkall på förmåner som redan finns, allmän ovilja mot förändringar, rädsla att stämplas som annorlunda, misstro mot vetenskapens metoder och belåtenhet med små handlingar. Klimatpositivt beteende å sin sida främjas av rakt motsatta faktorer.

Den vanliga pedagogiska metoden i skolan är att öka kunskapen. Det räcker dock inte ensam eftersom de som drar mest nytta av kunskapen är de som redan har samma åsikter i frågan och de som ännu inte har etablerade handlingssätt i frågan.

Bäst vore att så mycket som möjligt underlätta för individen att göra miljövänliga val; att som standardalternativ erbjuda el som är producerad med förnybara naturresurser. Då måste individen göra ett aktivt val om denna vill ha el producerad med stenkol. Ännu bättre resultat blir det om det kan påvisas att så gör även alla andra människor i närmiljön eftersom de flesta har en stark önskan att tillhöra ”massan”. Även igenkännande exempel om klimatvänlig agerande och aktörer är viktiga, och eftersom människor är olika behövs även olika exempel på klimathjältar: mammor, ingenjörer, moderiktiga veganer, jordbrukare, unga och gamla, stadsbor, landsbygdsbor, pekingbor och parisbor.

För att åstadkomma förändring behövs negativa känslor som talar om var förändringen behövs. Även om sorgearbete, det vill säga bearbetning av besvikelse och förlust är viktiga i alla kriser finns det skäl att identifiera möjligheter och hopp som förändringen skapar. I ett hoppfullt sinnestillstånd är det i allmänhet lättare att tänka ut konkreta metoder.

En positiv omedelbar återkoppling för miljöbragd – smiley eller guldstjärna – fungerar överraskande bra som uppmuntran även för en vuxen person. Det är värdefullt att utöver att miljöhandlingen har resulterat välmående för miljön även medfört nytta och betydelse för personen själv.

Utöver förändring av strukturer och uppmuntran kan även en allmän uppskattning av närmiljön, andra människor och organismer förbättras. Känslofulla naturupplevelser är viktiga i ens miljövänliga handlingar. När vi riktar våra empatiska känslor mot hela planeten utöver människorna i närmiljön hjälper det oss att förstå mer om orsak-verkanrelationer. Detta skulle även öka vår motivation att hjälpa vår planet.

Med den psykologiska termen anpassning (adaption) menas individens inre psykologiska tillstånd och sociala processer vilka styr hur individen och samhällen reagerar på svåra omständigheter. Termen används i många olika sammanhang ända från evolutionär adaption till anpassning till olika sinnesimpulser och människans överlevnadsmetoder med vilka hon klarar av komplicerade livssituationer.

Inom klimatdebatt används förutom anpassning även termen resiliens som för ett samhälle kan innebära att hantera sårbarheten och händelser som klimatförändringen medför. Ur psykologins synvinkel handlar resiliens hur människan kan hantera svåra livssituationer och hur hon kan återhämta sig tack vare motgångarna. Resiliens betyder också människans tro på att hon aktivt kan påverka sitt liv och tolka motgångar som sker. Människan formar aktivt sitt liv och inte bara passivt följer med strömmen.

Människans anpassningsförmåga till klimatförändringen påverkas av hennes personliga egenskaper (bl.a. känslighet, optimism, uthållighet) klimatförändringens karaktär och den fysiska miljöns egenskaper (styrka, kraft) samt samhällets egenskaper (sociala nätverk, medians roll, kulturella normer). Dessa formar en komplicerad och ständigt föränderlig helhet vars delar påverkar varandra. Psykologins metoder kan inte påverka så mycket den fysiska miljön eller förändringar i den men har en nyckelroll i att stödja individers och samhällens anpassningsförmåga.