I media rapporteras ganska mycket om klimatet men rapportering sker periodvis. De senaste åren har klimatfrågan varit uppe särskilt mycket i samband med två stora klimatkonferenser, klimatmötet i Köpenhamn 2009 och klimatmötet i Paris i slutet av 2015, och i samband med konferensernas förberedelser och efterdyningar. Men mellan dessa möten rapporterades nästan ingenting om klimatfrågan varken hos YLE eller Helsingin sanomat och samma fenomen kan ses även internationellt.

Det finns många förklaringar och spekulationer om orsaken till varför rapportering om klimatfrågor varierar. Delvis påverkar händelserna i övriga världen: när spaltutrymmet är begränsat kan exempelvis lågkonjunkturer och andra kortvariga händelser ta tidvis plats från klimatfrågan. Övriga eventuella skäl har direkt samband med själva klimatförändringen. Det varaktiga problemet kan avtrubba både journalister och allmänhet. Å andra sidan kan det vara så att rapporteringen om klimat har övergått från korta nyheter till att behandla mer om fenomenets konsekvenser och andra fenomen förknippad med klimatet.

Klimatförändringen har dock de senaste tjugo åren varit det populäraste nyhetsämnet av alla miljöfrågor och det är sannolikt att problemets varaktighet gör att det förblir populärast. Ur klimatfostrans synvinkel är det mycket intressant att diskutera och undersöka hur mycket frågan får utrymme i olika medier och ur vilka synvinklar.

United Nations Photo

Klimatförändringen som fenomen är mycket stort. Där ingår naturvetenskapliga, samhälleliga, tekniska och moraliska synvinklar. Meteorologiska institutet utbildar årligen intresserade journalister i ämnet och en djupare förståelse för frågan kräver kunskap som alla allmänjournalister inte nödvändigtvis besitter utan vidareutbildning.

I regel förmedlar de traditionella medierna realistisk information om klimatförändringen men emellanåt trampar de i klaveret. Då har civilsamhället en bra möjlighet att gör sin plikt och försöka rätta till felaktigheterna.

Mest kritiseras media för dess strävan att framföra synpunkter om klimatförändringen ”jämlikt” genom att låta både experter och klimatförnekare komma till tals i media. I och med denna jämlikhetssträvan händer det lätt att det ges en felaktig bild av verkligheten eftersom det sedan länge har varit klart att klimatförändringen är ett vetenskapligt faktum. Endast cirka tre procent av alla klimatforskare tror inte att klimatförändringen finns eller att det i varje fall inte är orsakad av människan.

NASA Goddard Space Flight Center

Som nämndes ovan tas klimatfrågorna upp i alla tänkbara medier. Forskare publicerar vetenskapliga artiklar, tidningar rapporterar om orsaker, konsekvenser och lösningar till klimatförändringen liksom om medborgarnas möjligheter att påverka genom dagstidningar, tidskrifter, tv och radio, medborgarorganisationer anordnar kampanjer, internet svämmar över bloggar och kommentarfält i debattlistor, och det skrivs även dikter, sångtexter, noveller, faktaböcker och romaner om klimatförändringen.

Klimatfrågan är ett ämnesområde som tas upp inom hela kommunikationsbranschen men den som följer debatten måste vara uppmärksam på vad budskapen har för syfte: utöver rätt och korrekt information finns det även välmenande men felaktiga budskap och klimatförnekarnas medvetna styrning av debatten till felaktiga spår.

Medvetenheten om utmaningarna ett första steg mot lösningen

Klimatförändringen är ett särskilt tacksamt ämne ur mediefostrans synvinkel. Tidningstexter som tar upp klimatförändringen visar vilka syften avsändaren vill nå med sina texter vad gäller läsarnas attityder eller beteende, vilka källor har använts eller i vems intresse till exempel vissa energiformer har behandlats. Det är bra om tidningstexternas innehåll och betydelse tydliggörs för eleverna och det är också bra att tillsammans diskutera hur textinnehållet hänger ihop med elevernas vardag och vad eleverna tänker om texterna. Även texter som innehåller vilseledande och felaktig information ska tas upp och tillsammans ska texternas källor och syfte diskuteras.

Philip McMaster

Språket är ett medel för individen att uttrycka sina tankar. Att tala och skriva erbjuder möjligheter att göra något själv och samverka med andra, och med kommunikation kan andras synpunkter påverkas. Den gemensamma målsättningen i all klimatkommunikation är att få samhällets olika aktörer att ändra beteendet och verka för begränsning av klimatförändringen. Klimataktörer som är oroade av klimatförändringen har de senaste årtionden provat olika sätt att kommunicera problemet och upptäckt följande problem vad gäller mottagande av klimatkunskap:

• Klimatförändringen är ett så stort problem att individen har svårt att förstå den och dessutom finns det många psykologiska skyddsmekanismer som gör att vi inte vill tänka på frågan.
• Vi kan inte känna klimatförändringen med våra sinnen eftersom det är ett statistiskt fenomen även om den förändrar världen enormt. På ett sätt måste vi bara tro på vad forskarna säger om klimatförändringen, att den finns.
• Individer är i regel obenägna att ändra sina attityder och föreställningar utan tar lättast emot budskap som på ett eller annat sätt förstärker deras egna tankemodeller.
• Den lilla men högröstade skaran av klimatförnekare sprider felaktig information och stör debatten.
• Det långvariga och långsamt framskridande problemet känns inte längre som nyhet eller en fråga som människor reagera på.

Ur kommunikationens synvinkel är det bra att komma ihåg att människans beteende ändras vanligtvis inte med hjälp av bara kommunikation utan det behövs många motiverande faktorer som ofta är olika hos olika människor. Utöver enskilda kommunikationsinslag påverkas människors klimatvänliga och miljövänliga beteende även av individens och hela samhällets värderingar, erfarenheter, färdigheter, kunskap, tekniska lösningar, ekonomiska incitament, lagstiftning och olika andra normer. När klimatvänligt beteende ska främjas borde ovannämnda faktorer på något sätt tas i beräkning.

Trots att klimatkommunikationen ställs inför många utmaningar är hoppet inte helt ute. Utöver medvetenhet om problemen har man kunnat identifiera även faktorer som underlättar budskapets genomslag. Det är viktigt att tänka på betydelsen av upprepning och vem som kommer med budskapet och vem mottagaren är. Här hjälper åtminstone följande tre synpunkter:

1. Avsändaren av budskapet är en person som mottagaren upplever som pålitlig. Ofta gäller det närstående till individen eller andra som har samma åsikter. För en naturvetenskapligt utbildad person kan det vara en inom vetenskapen uppskattad forskare och för en passionerad vinteridrottare en framgångsrik snowboardåkare.
2. Budskapet ska upprepas gång på gång, tillräckligt många gånger. Människor bombarderas ständigt med olika budskap dag efter dag. Det egna budskapet kan man få genom med uthållighet. Faktum är att påverkanskanaler såsom pengar, makt och media är till bra hjälp.
3. Budskapet ska formuleras så att det inte destabiliserar målgruppens världsbild för mycket eller försöker efterlikna den.

Den internationella fiktionen som handlar om klimatförändringen är tänkt att ha ett eget namn, cli-fi, och det har redan publicerats många verk inom genren. Här finns en lista över intressanta cli-fi-böcker på engelska:
https://www.freewordcentre.com/explore/12-works-of-climate-fiction-everyone-should-read

Frågan har väckt intresse även hos många finska nutida författare. Det mest kända finska skönlitterära verk om klimatförändringen är Risto Isomäkis ekologiska thriller Sarasvatin hiekkaa (The sands of Sarasvati) som kom ut 2005. Nyare romaner representeras av Emmi Itärantas Teemestarin kirja (The teamaster’s book) och Iida Raumas Seksistä ja matematiikasta (Om sex och matematik) samt Laura Lähteenmäkis ungdomsbokserie North end. Poeten Henriikka Tavi behandlar klimatförändringen i sin verkserie 12 (December) och även Pauliina Haasjokis diktsamling Planeetta (Planeten) kan ses som klimatåsikt.

I litteraturen avhandlas klimatförändringen ofta ur katastrofens synvinkel. Klimatförändringen används som svepskäl för att hantera utopier och dystopier. Ovannämnda verk målar på olika sätt upp dystopiska vyer men hur ser den positiva framtidsbilden ut som vi vill sträva efter? Vad borde vi göra för att den framtida världen skulle påminna mer om utopi som vår fantasi skapat än dystopi?

Graham C99

Människor har alltid omgetts av berättelser. Med hjälp av berättelser har viktig information om världen och livet förmedlats, det har berättats om mänsklighetens förflutna, världens födelse och om våra förmödrar och förfäder. Berättelserna har även underhållit och tröstat oss. Berättelserna har vandrat från generation till annan och byggt gemenskap och broar mellan olika generationer.

Den historiska berättartraditionen har ändrat form men berättelserna är fortfarande viktiga. Litteraturen omfattar hela livsbilden. Den förmedlar information om sociala händelser och institutioner, värderingar, normer, föreställningar och attityder. Fantasins och sagornas värld inger fortfarande hopp och nya synvinklar på livet: genom berättelser kan vi kika in i annorlunda världar och de lär oss något om livets dimensioner och möjligheter. Dessutom hjälper berättelserna oss att hantera mycket svåra och känsliga frågor med sina metaforer och sitt humor.

Klimatförändringen är förknippad med mycket starka och ofta negativa känsloupplevelser såsom ångest, rädsla och maktlöshet vars existens man nödvändigtvis inte vill eller vågar erkänna. Litteratur och berättelser kan användas som hjälpmedel för att hantera dessa känslor och genom att leva sig in i berättelser kan vi försöka utvidga vår empati att omfatta förutom den närmaste kretsen även andra människor och levande organismer.

Litteratur kan hjälpa oss att förstå egna känslor och strävanden. Berättelser ger möjlighet att se de svåraste frågorna på håll och närma dem på omvägar. I stället för de egna problemen kan man först hantera svårigheterna som bokens person råkar ut för och diskutera problemet på en mer allmän nivå. I det kreativa skrivandet kan man uttrycka sina inre tankar. Genom att benämna det outtalade kan man tämja det, och genom att skapa händelser i en litterär slow-motion kan man se hur allt hände på riktigt. På det sättet kommer det viktigaste fram och det blir då lättare att förstå känslor och upplevelser.