Jorden är cirka 4,6 miljarder år gammal och klimatet har ändrats mycket under denna tid. Enligt den nuvarande uppfattningen har det under jordens historia funnits många mycket varma perioder och åtminstone sex kalla istidsperioder som vardera varat i miljoner år. Under de kalla perioderna har det funnits vidsträckta inlandsisar i närheten av ena eller båda poler. För närvarande upplever vi den senaste kalla perioden som började för drygt 30 miljoner år sedan.

Jordens organismer har upplevt tolv utdöendevågor varav sex har varit särskilt stora. Man känner ännu inte till orsakerna till utdöendevågorna som skedde för hundratals miljoner år sedan men man tror att en av faktorerna som orsakat de många stora utdöenden är snabba förändringar i klimatet. Ändringar i luftens eller havsvattnets temperaturer har bidragit åtminstone till den första, andra, fjärde och den nuvarande sjätte stora utdöendevågens uppkomst.

Trots att människoartens existenstid är kort med tanke på hela jordens klimathistoria har klimatförändringen hunnit orsaka stora förändringar i samhällen. Perioder av gynnsam klimat har möjliggjort civilationers utveckling men under problematiska klimatomständigheter har det skett sammanbrott vad gäller civilationens överlevnad. Civilationens kollaps kan ske i samverkan med många olika orsaker men i fråga om mayakulturen, faraonernas Egypten och flera andra högkulturella samhällen har de bakomliggande viktiga orsakerna till kollapsen varit långa torrperioder på grund av små nederbördsmängder.

Vikingarnas erövring av Grönland är ett exempel på klimatförändringens påverkan på civilationer under den historiska tiden. Vikingarna bosatte sig på ön under den medeltida värmeperioden och under den lilla istiden på 1400-talet minskade deras antal på ön betydligt. Man trodde länge att det avkylda klimatet hade förstört Grönlands vikingasamhällen. Men enligt aktuell forskning tros vikingarna ha anpassat sig till det förändrade klimatet trots att det försvårade deras liv på ön. Men så småningom hade det mödosamma livet fått dem att flytta till andra områden på jakt efter ett bättre liv. I varje fall är det ett exempel på en händelse där klimatförändringen har på ett avgörande sätt påverkat människans överlevnad på ett visst område.

I och med den nuvarande klimatförändringen kommer ovannämnda händelser att bli allt vanligare och det är sannolikt att folkvandringar kommer att orsaka konflikter mellan nationer. Miljöförändringar i tätbefolkade områden kan sätta stora människomassor i rörelse och att hitta nya boendeområden för dem kan vara svårt. Exempel på detta är Syriens flyktingkris.

WhatsAllThisThen

Klimatförändringen är egentligen förstärkt växthuseffekt och forskarna har förstått mekanismerna för växthuseffekten i nästan tvåhundra år. Den franske fysikern Joseph Fourier använde ordet växthuseffekt för första gången 1824. Han beskrev då hur atmosfären kan förhindra solstrålningen att reflektera tillbaka till rymden och till följd av detta höjs jordens temperatur. Några årtionden senare, 1896, beskrev den svenske kemisten Svante Arrhenius hur kolförbränningen förstärker den naturliga växthuseffekten. Han ansåg dock att nämnda effekt skulle bli nytta för mänskligheten.

På 1960-talet började vetenskapsvärlden uppmärksamma klimatförändringen mer när allt fler bevis på det förändrade klimatet lades fram och de började förstå att det är fråga om ett problem av stor betydelse. FN:s miljöprogram UNEP och meteorologiska världsorganisationen WMO anordnade 1979 i Genève den första världskonferensen om klimatet och 1988 grundade WMO och UNEP den mellanstatliga klimatpanelen IPCC som framställer rapporter angående klimatet och ger ett vetenskapligt perspektiv för beslutsfattandet. Panelen har ungefär var sjätte år publicerat omfattande rapporter om det rådande kunskapsläget vad gäller klimatförändring.

Forskningsdata om påverkan av klimatförändringen och människans påverkan på klimatförändringen har ständigt blivit bättre med tiden:

• Den första IPCC-rapporten om klimatförändringen publicerades 1990. I rapporten konstaterades att temperaturen i atmosfären har under det senaste århundradet ökat 0,3–0,6 grader.
• Den andra rapporten 1995 deklarerade för första gången att den mänskliga verksamheten påskyndar klimatförändringen.
• Enligt den tredje rapporten (2001) finns det ”nya och allt starkare bevis” på att det finns samband mellan klimatförändringen och den mänskliga verksamheten.
• Den fjärde rapporten (2007) menade att ”växthusgasutsläppen var med över 90 procents säkerhet orsak till klimatförändringen”.
• Den femte rapporten (2013) uppgav att ”klimatförändringen orsakas med 95 procents säkerhet huvudsakligen av den mänskliga verksamheten”.

Utöver IPCC-rapporterna har andra forskningsdata om klimatförändringen väckt offentlig debatt. Till exempel 2006 blev det mycket diskussioner kring den brittiske nationalekonomen Nicholas Sterns rapport som varnade för höga samhällskostnader till följd av klimatförändringen om den globala uppvärmningen inte snarast begränsas.

UN ISDR

FN är en central aktör när det gäller mellanstatligt arbete mot klimatförändring. Det första FN-mötet kring miljöfrågor hölls i Stockholm 1972 men då var klimatförändringen ännu inte i dagordningen även om frågan diskuterades bland forskarna.

De viktigaste aktuella klimatpolitiska riktlinjerna om klimatförändringen bestämdes 1992 på FN-konferensen i Rio de Janeiro. Riomötet var startskottet för internationella klimatmöten och avtalet som undertecknades i mötet trädde i kraft 1994. Över 190 länder har ratificerat avtalet vars syfte är att få växthusgashalterna i atmosfären ner till en ofarlig nivå.

Själva Rioavtalet innehåller inga kvantitativa åtaganden utan dessa avtalades i Kyotoprotokollet som preciserade konventionen 1997. Protokollet trädde i kraft 2005. Det var det första juridiskt bindande avtalet som har gjort att utsläppen har minskats internationellt. Enligt Kyotoprotokollet är industriländerna förpliktade att begränsa klimatförändringen. Kyotoprotokollets första åtagandeperiod omfattade åren 2008–2012. År 2002 ratificerade Finland Kyotoprotokollet tillsammans med övriga medlemsländerna i Europeiska unionen. För närvarade pågår Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod (2013–2020) som avtalades 2012 vid partskonferensen i Doha.

Under 2000-talet har det anordnats klimatmöten nästan varje år. Målsättningen har varit att Kyotoprotokollet ska uppföljas. De viktigaste mötena har varit klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 samt Pariskonferensen i december 2015. I Köpenhamn blev det inget avtal trots förhoppningarna men i Paris slöts det nya klimatavtalet. Parisavtalet träder i kraft efter att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod tar slut 2020.

Enligt avtalet ska länderna utarbeta och genomföra egna nationella begränsningar för klimatförändringen och program för anpassning till klimatförändringen. Innan avtalet träder i kraft ska staterna underteckna avtalet, godkänna det slutgiltigt och det ska träda i kraft i egna länder efter att ett nationellt organ har bekräftat avtalet (i Finland riksdagen).

Vad gäller det internationella samarbetet förknippad med klimatförändringen räcker det inte med bara avtal om utsläppsbegränsningar. Klimatförändringen påverkar människorna på olika sätt i olika delar av världen. Sannolikt kommer de människor som redan befinner sig i svagare position att drabbas mest av klimatförändringens konsekvenser i form av vattenbrist, översvämningar och sjukdomar. Klimatförändringen är således en global rättvisefråga och en utmaning i genomförandet av FN:s förklaring om mänskliga rättigheter. Förutom utsläppsbegränsningar ska man även ta reda på hur de internationella mänskliga rättigheterna genomförs i världen som har förändrats till följd av klimatförändringen.

PROUnited Nations Photo

Miljörörelsen är en rörelse som arbetar för miljöskydd och hållbar livsstil. I rörelsen ingår såväl gräsrotsaktörer som representanter för vetenskap och politik. Den internationella miljörörelsens tillblivelse skedde samtidigt som den tidiga industriella revolutionen när man började uppmärksamma skadorna från industriföroreningar i människans livsmiljö. Till följd av detta stiftades 1863 den första mer omfattande moderna miljölagen i Storbritannien. Lagens syfte var att reglera mängden luftföroreningar.

Året 1962 anses vara startskottet för den moderna miljörörelsen då marinbiologen Rachel Carson publicerade sin bok Tyst vår som handlade om bekämpningsmedlet DDT och dess skadliga verkan på naturen. Tillblivelsen av Finlands miljörörelse och samtidigt det gröna partiets tillblivelse anses vara 1979 då en folkrörelse samlades för att skydda fågelsjön Koijärvi i Tavastland.

Även om miljöproblemen ständigt ökar på grund av den mänskliga verksamheten har miljörörelsen också upplevt många framgångar. En av de största är att uttunning av ozonskiktet inte längre ökar. Uttunning av ozonhålet beror på de kemiska föreningar som människan släppt ut i atmosfären, särskilt halogenerade kolväten som använts i kylanläggningar. Året 1985 blev en väckarklocka när det upptäcktes att mängden ozon över Antarktis hade reducerats så mycket som 40 procent under tio års tid. Världens stater agerade snabbt och två år senare undertecknades Montrealprotokollet som är en överenskommelse om att begränsa användning av substanser som förstör ozonskiktet. Med hjälp av utsläppsbegränsningarna har ozonhalterna i atmosfären redan minskat och ozonskiktet har börjat återhämta sig.

Miljörörelsen har drivit klimatfrågor i årtionden men när klimatoron bara växte bildades på 1990-talet en egen rörelse kring detta. Förutom de traditionella miljöorganisationerna såsom Finlands naturskyddsförbund, Luonto-Liitto, Jordens vänner i Finland har det bildats nya organisationer inom klimatrörelsen, bland annat 350.org, Klimatföräldrarna och Protect our winters. Andra aktörer inom klimatfostran i Finland är bland annat Ilmari (skolbesöksverksamhet) samt olika rörelser som driver bara en enda fråga, exempel på detta är rörelsen Fossil fuel divestment som strävar efter att styra bort investeringar från fossil industri. Även en del av näringslivets aktörer har vidtagit åtgärder för att begränsa klimatförändringen, till exempel medlemsföretagen i Climate leadership council som strävar efter att genom sitt exempel uppmuntra andra företag och organisationer att gå över till verksamhet som är kolneutralt och utnyttjar naturresurser hållbart.

Karen Mardahl

Politiker och tjänstemän genomför klimatförhandlingar såväl på nationell som internationell nivå. I förhandlingar samt i lag- och avtalsförslag används forskningsresultat som grund men utan agerande från civilsamhället resulterar det sällan i avtal. På samma sätt som i alla stora samhällsfrågor har olika organisationer, företag, påverkansgrupper och andra aktörer en viktig roll i att lyfta fram klimatfrågor.

Medborgarorganisationer har i årtionden på olika sätt arbetat kring klimatfrågorna. De strävar efter att väcka diskussion kring frågor som de anser vara viktiga, öka allmänhetens och beslutsfattarnas kunskap om klimatförändringen, ändra lagstiftning och andra regelverk samt utveckla och lyfta fram nya klimatvänliga verksamhetsmodeller. Särskilt synligt har kampanjer varit före stora klimatmöten. Till exempel i Storbritannien och Finland har man stiftat nationella klimatlagar för vilka miljöorganisationen Jordens vänners kampanj Brännande fråga bidrog till och hade i båda länderna en viktig roll när kampanjen krävde att beslutsfattare ska agera för att stoppa klimatförändringen.

Förutom medborgarorganisationer kan även enskilda personer ha en överraskande stor påverkan för att ändra riktning i offentlig debatt. År 2006 publicerade USA:s tidigare vice president Al Gore en dokumentärfilm om klimatförändringen, En obekväm sanning. Filmen blev en publiksuccé och filmen anses vara en viktig faktor i den internationella klimatdebatten.

Ilmastolaki / Maan Ystävät

Under den förindustriella tiden var vedeldning, vattenhjul och väderkvarnar centrala energikällor för mänskligheten. Den industriella revolutionen som bland annat innebar utnyttjande av stenkol i energiproduktion och uppfinnande av ångmaskin öppnade helt nya möjligheter att allt snabbare och billigare tillverka olika produkter, och möjliggjorde samtidigt vår nuvarande materiella levnadsstandard.

I början använde industrin endast stenkol som bränsle men snart kunde energiproduktionen även dra nytta av olja och naturgas. På 1900-talet tiodubblades energianvändning från 911 miljoner oljeekvivalentton till 9645 miljoner ton när befolkningsmängden samtidigt ökade från 1 miljard till 6 miljarder. Här spelade oljefälten som 1920 öppnades i Texas och Persiska viken med garanterad billig olja en viktig roll. I Finland ökade användning av fossila bränslen och torv under 1900-talet från sex petajoule till 706 petajoule och elförbrukningen ökade från 17 gigawattimme till nästan 80 000 gigawattimme.

De viktigaste icke förnybara energikällorna i dag är stenkol, olja och naturgas. Kärnkraftens del globalt är liten jämfört med dessa. Det sker ständig produktutveckling inom förnybara energikällor över hela världen och man har den senaste tiden tagit stora steg i energiutnyttjande när det gäller vind, sol, jordvärme och vatten.

Samtidigt som samhällsstrukturen har börjat förändras i och med den industriella revolutionen så har även atmosfärens sammansättning börjat ändras. En av de viktigaste frågorna ur klimatsynvinkel är, varifrån tas all den energi som den mänskliga verksamheten behöver. Energikällorna kan vara antingen förnybara eller icke förnybara. Förnybara energikällor är till exempel vattenkraft, vind, sol och trä. Gemensamt för dem är att energiråvaran hela tiden förnyar sig. Icke förnybara energikällor är kärnkraft samt så kallade fossila bränslen såsom olja, stenkol och naturgas. Dessa energikällor minskar vid användning.

Fossila bränslen är fortfarande de energiproduktionsformerna som används mest och klimatskador som de orsakar är de största. Fossila bränslen har uppstått i naturens processer för miljoner år sedan när levande plankton och övrigt organiskt material började förmultna i syrefattiga förhållanden, till exempel under vatten. Under årtusenden lagrades materialet i tjocka lager och blandade sig med gyttja och annat mineralmaterial. När lagren begravdes under tunga sedimentlager började det organiska materialet under hårt tryck ombildas till en annan form, till olja och naturgas.

När materialet förbränns frigörs kemisk energi som kan uppfattas som värme och även som ljus. Vårt energiproduktionssystem bygger fortfarande till stor del på denna mekanism. Som biprodukt av förbränning frigörs till atmosfären koldioxid som ökat enormt och lett till förstärkt växthuseffekt, det vill säga klimatförändringen.

Louis Vest

Energi behövs till nästan all mänsklig verksamhet: uppvärmning, förflyttning, belysning, maskiner och tillverkning av varor. Eftersom den ständiga energiproduktionen och -tillgången har en så viktig position i dagens samhälle är energifrågorna mycket viktiga – även när gäller relationerna mellan stater.

Staternas beslut om målsättningar gällande energianvändning och -produktion kallas för energipolitik. Metoder för politiken är bland annat lagstiftning, skatter och olika stödformer med vilka man säkerställer tillgång till energin samt styr förvaltning, produktion, distribution och förbrukning av energin. Energipolitiska mål och metoder har växlat under olika tidsperioder, beroende på väljarnas åsikter som styr partiernas maktbalans samt den aktuella ekonomiska situationen och tekniska utvecklingen. Utrikespolitik å sin sida är politik som staten praktiserar i relationer med andra länder. Utrikespolitiken strävar efter att främja trygghet, välfärd och landets egna ideologiska målsättningar. Vad gäller energifrågorna globalt är utrikespolitik och energipolitik nära förknippade med varandra och naturligtvis även med klimatpolitik.

Fossila bränslen förekommer i betydande mängder endast i vissa områden i världen. Ändå är samhällsfunktionen i alla länder beroende av tillgång till olja, vilket ställer de oljeproducerande länderna i en viktig maktställning i relation till andra länder. Världsmarknadspriserna på olja är en central faktor som påverkar världsekonomin och därför strävar de oljeproducerande länderna att ha kontroll över oljeproduktion och genom den även marknadspriserna.

Ur klimatsynvinkeln är oljans om bara tidvis minskning en bra nyhet men för samhället orsakar plötsliga växlingar problem så därför kallas en stor minskning i oljetillgång eller prisökning för oljekris. Tillgången kan begränsas bland annat av ländernas ovilja att sälja, samt oroligheter eller naturkatastrofer i oljeproduktionsområden eller oljetransportrutter. Dessutom är oljan på väg att sina i de aktuella oljekällorna. Enligt experter har oljeproduktionstoppen, den tidpunkt då den maximala råoljeproduktionen är uppnådd varefter den börjar oundvikligen minska, redan nåtts eller kommer att nås under den närmaste tiden.

Sedan 1973 har det av olika skäl förekommit några kortare oljekriser. Från och med 2004 har oljepriset växlat rejält och tidvis varit historiskt högt. Det har funnits flera orsaker till detta varav den annalkande oljeproduktionstoppen är en av de viktigaste faktorerna. Sökandet efter ersättande energiproduktionsformer är således en nödvändig del av energipolitiken, även utan stressen som klimatförändringen orsakar.

Seattle Municipal Archives