Jordens medeltemperatur förväntas stiga 1–6 grader till år 2100 beroende på mängden växthusgasutsläpp. Temperaturstigningen är dock inte jämn utan vissa områden uppvärms mer än andra. För närvarande uppvärms till exempel arktiska områden två gånger fortare än normalt. Bakgrunden till detta är en så kallad återkopplingsmekanism: i normalfall reflekterar is och snö solstrålningen tillbaka till rymden. När klimatet värms upp och när antalet dagar med snötäcke minskar, minskar även albedon, eller reflektionsförmågan. En bar och mörk mark absorberar värmestrålning och då uppvärms områdets klimat allt fortare.

Andra faktorer som påverkar reflektionsförmågan globalt är ökenspridning och förskogning. Ökenspridningen förkyler klimatet eftersom ljusa ytor reflekterar mer ljus tillbaka till rymden och förskogningen värmer upp klimatet eftersom växtligheten absorberar mer strålning än bar mark. Å andra sidan binder växtligheten kol och begränsar på det viset växthuseffekten vilket kullkastar förskogningens inverkan, det vill säga klimatuppvärmningen.

Jordens klimat kan indelas i zoner efter temperaturförhållanden och nederbördsmängden i olika områden. Zonerna har klassificerats på olika sätt och en så kallad Köppens klimatklassifikation är mest känd av dessa system. Viktigaste faktorn bakom zonindelningen är hur solstrålningen mot jorden indelas.

Vegetationszoner, på samma sätt som biomer eller stora ekosystem, följer i stort sett klimatzoner. När klimatet värms upp förflyttar sig ekosystem och organismer mot poler och mot toppen i bergskedjor vilket betyder att svalare klimat blir mer sällsynt och samtidigt krymper även biomerna.

Utöver temperaturväxlingar är förändringar i vattnets kretslopp en viktig faktor som orsakar förändringar i ekosystem. Vattnet är i ständig rörelse och kan beskrivas med begreppet hydrologisk cykel. Vattnets tillstånd växlar mellan fast (is), flytande (vatten) och gas (vattenånga) och vattnet rör sig mellan hydrosfärens olika skikt via nederbörd, avrinning, avdunstning och absorbering. Klimatförändringen skyndar på vattnets kretslopp och minskar på det sättet kontinenters vattenresurser eftersom stigande temperaturer ökar avdunstningen. Av detta följer torka på vissa områden och kraftig nederbörd på andra. Ändringar i kretsloppet ökar även risken för översvämningar samt påverkar tidpunkten för årstidsbaserade översvämningar. Till exempel i Finland har våröversvämningarna blivit vinteröversvämningar.

Nedan en kort beskrivning av klimatförändringens inverkan på olika ekosystem:

• Barrskogarna tar mer och mer över den arktiska tundran.
• Öken och torra ekosystem breder ut sig.
• På stäppen och savanner pågår en maktkamp mellan gräs och träd.
• I områden med hårdbladsväxter utarmar torkan mångfalden.
• I skogarna ökar växten men även skogsförstöring ökar.
• I arktiska områden försvinner istäcket, områden förskogas sakta och endemiska arter drabbas.
• I bergsområdena förflyttar arterna uppåt mot toppar.
• Myrar torkas ut och förskogas, läget och arterna ändras.
• Sötvattendrag torkar ut och övergöds, och arterna förflyttar sig mot polerna.
• Våtmarkerna förvandlas till jordekosystem, basproduktionen ökar.
• I haven påverkar temperaturstigningen den rikliga förekomsten av organismer, basproduktionen minskar.
• Korallreven och skyddet de erbjuder för andra havsorganismer försvinner snabbt.
• Kustekosystem såsom mangroveskogar hamnar under stigande vattenytor.

En granskning av stora ekosystem ger en allmän bild vilka konsekvenser klimatförändringen har för hela världen men i praktiken varierar effekterna även mellan mycket små områden. Som exempel kan vi ta klimatförändringens inverkan på storstäder och landsbygd och därav följande anpassningsbehoven. Stadens struktur med sina byggnader och asfalterade ytor har det tufft på grund av förändrade temperaturer och nederbördsmängder: betongytor absorberar värme och ökad nederbörd belastar avloppssystemen. Landsbygdens naturmiljö fungerar som ett slags buffert mot förändringar som inte är lika tydliga och lätta att upptäckas. Mer om detta senare i texten.

Moyan_Brenn

Människor som bor i olika delar av världen har orsakat och orsakar klimatutsläpp i olika mängder och klimatförändringens inverkan är olika beroende på vilka områden det gäller. Historiskt sett har större delen av växthusgasutsläppen orsakats av industriländer och även i dagsläget står de för över hälften av världens årliga utsläpp trots att endast en femtedel av befolkningen bor där. Samtidigt bor en tiondedel av världens befolkning i de allra minst utvecklade länderna och de står för mindre en procent av alla koldioxidutsläppen. På grund av industrialisering och snabb befolkningsökning i utvecklingsländerna ökar ländernas del av utsläpp och bedömningen är att de står för nästan hälften av världens utsläpp år 2025. Samtidigt ökar utsläppen i många industriländer.

Som ovan konstateras påverkar klimatförändringen olika i olika delar av världen. Även om klimatförändringen i största delen har orsakats av industriländerna är det människor och folkgrupper som redan befinner sig i en sårbar situation som drabbas på grund av sociala, ekonomiska, politiska eller andra orsaker. I praktiken betyder detta medborgare i utvecklingsländer, kommande generationer samt många ursprungsbefolkningar såsom samerna i Finland.

Mest hotade i dagsläget är små önationer som kan försvinna helt på grund av havsnivåhöjning men även Indien och många afrikanska länder har problem. Vattenbrist på grund av torka, minskade skördar och spridning av smittsamma sjukdomar orsakar i dessa länder stora problem. Klimatförändringen ökar fattigdomen i världen och till följd av detta leder vatten- och matbrist till konflikter och till och med krig mellan människor. Vissa människor måste flytta från sina boendeområden på grund av förstörda livsmiljöer och blir klimatflyktingar. Förutom de större problemen har utvecklingsländerna sämre möjligheter än industriländerna att anpassa sig till klimatförändringen.

Med tanke på ovanstående är klimatförändringen i allra högsta grad en rättvisefråga. Kärnpunkten i denna klimaträttvisa är vem som har orsakat klimatförändringen och vilka som drabbas. Det internationella samfundet har godkänt en mängd grundläggande mänskliga rättigheter vars mål är att säkerställa ett människovärdigt liv för varje människa. För att klimaträttvisa ska förverkligas måste mänskliga rättigheter genomföras även i en värld förändrad av global uppvärmning.

Enligt FN riskerar klimatförändringen åtminstone följande mänskliga rättigheter: självbestämmanderätt, rätt till liv, utveckling, föda, vatten, hygien, hälsa, bostad, utbildning och samhällsengagemang.

Cea.

Aleksi Saunamäki

Den globala uppvärmningen syns även i Finland. Från mitten av 1800-talet har Finlands medeltemperatur stigit över två grader. Långa temperatur-tidsserier avslöjar att temperaturen har stigit under alla årstider men starkast har den varit i början av vintern.

Finland ligger i ett område där temperaturstigningen i framtiden bedöms vara mycket kraftigare än hela jordens medeltemperaturhöjning. Klimatförändringarna i Finland är i alla scenarier nästan samma ända till cirka 2040 men senare delen av århundradet bedöms skillnaderna bli större beroende på mängden växthusgasutsläpp. Klimatguiden.fi sammanfattar de förväntade förändringarna i Finland enligt följande:

Temperatur

• Särskilt vintertemperaturer stiger.
• Mycket låga temperaturer tycks bli sällsynta.
• Värmeböljor blir vanligare.
• Förmodligen stiger de allra högsta temperaturerna.
• Odlingssäsongen blir längre och varmare.

Nederbörd

• Nederbörden ökar särskilt på vintertid och förekommer allt oftare som regn.
• Skyfallen förmodas öka mer än medelnederbörden.
• De längsta nederbördsfria perioderna på vintern och våren förkortas.
• På sommaren kan soliga perioder bli längre.

Vindhastighet

• På våren och sommaren förväntas inga större förändringar i vindklimatet.
• I framtiden blåser vindarna något hårdare på hösten och vintern.
• Även om förändringarna är små är de i de flesta scenarierna liknande.

Snötäcke och tjäle

• Antalet dagar med snötäcke minskar.
• Vattenvärdet och tjockleken på snötäcket minskar.
• Tjälen kommer att minska.
• Under milda och regniga vintrar är marken ofta blöt och bär dåligt.

Molnighet och solsken

• Vintrarna blir mörkare.
• Molnigheten på sommaren kommer att vara ungefär som förut.

Östersjön förändras

• I Finska viken kan vattennivån höjas och i Bottenviken går landhöjningen allt långsammare.
• Östersjöns istäcke minskar.

Förändringar i temperatur, nederbördsmängd och luftens koldioxidhalt påverkar på många olika sätt naturmiljöer och organismer. Vårfloden minskar och ersätts av vinterflod, stränderna gror igen (övergödning) och havsnivåhöjningen jämnar ut landhöjningens inverkan. Antalet permafrostiga palsmyrar har redan minskat i Finland. I skogarna ändras trädarterna, djurarterna som anpassat sig till snörika vintrar hamnar i svårigheter, fågel- och insektsarter i söder flyttar till nordligare trakter.

Även om temperaturhöjningen i Finland bedöms vara större än normalt hör Finland ändå till länder som drabbas minst av klimatförändringen tack vare det kalla klimatet, mindre risker för naturkatastrofer samt en bra anpassningsförmåga. Utöver händelser inom landet kan det förväntas att klimatförändringens inverkan på övriga världen återspeglas även i Finland eftersom världens stater är sammankopplade bland annat genom ekonomisk verksamhet, kommunikation och resande. Även naturen i olika delar av världen är sammankopplad på grund av organismers flyttrörelser. Påverkanskedjorna kan vara långa och de kan ändras till följd av andra faktorer än klimatfaktorer.

Återspeglingens inverkan kan till och med ha en större betydelse för Finlands sårbarhet än vad de direkta följderna har. Om produktionsförhållandena av livsmedel och andra exportråvaror försämras tydligt är följden sannolikt prishöjning. Svårast att förutse är händelser med dominoeffekter. Till exempel kan minskad jordbruksproduktion åstadkomma befolkningsrörelser som i sin tur skakar om samhällets stabilitet och samtidigt försämras tryggheten långt borta från händelsernas centrum såsom flyktingströmmarna orsakad av krig i Syrien redan nu visar. Återspeglingens inverkan kan även ha positiva följder. Till exempel ökad nederbörd i Norge och därmed ökat utbud av vattenkraft kan återspeglas som ökad kraftvärme på Finlands elmarknad.

Kjell Eson

Lösningar som vidtas inom byggande och planering av samhällsstrukturer får effekter som sträcker sig långt in i framtiden. De lokala väderförhållandena har en avgörande betydelse hur hållbar och välfungerande den byggda miljön är. Därför ska det i planeringsarbetet tas hänsyn till prognoser för lokal klimatförändring, till exempel om hundra år från planeringsstarten. I planeringen ska klimatförhållanden och klimatförändringar beräknas detaljerat och från alla håll och kanter. Det kan förekomma stora skillnader mellan olika områden och platser så prognoserna ska beräknas utifrån varje ort. Hänsyn ska åtminstone tas till hur ofta extremväder förekommer samt bedömning om medeltemperatur och -nederbörd.

Följande aspekter kan bedömas mer detaljerad: årets medeltemperatur, högsta temperatur och lägsta temperatur, smältnings- och frysningsfaserna, årets medelvindhastighet och högsta vindhastighet, årets nederbördsmängd och högsta nederbördsmängd under sex timmar, högsta nederbördsmängd under fem dygn, högsta snömängd under sex timmar, snötäckets högsta vattenvärde samt snötäckets och havsistäckets varaktighetstid. När det gäller kustområden ska hänsyn tas till förändringar i havsnivån och områden med översvämningsrisk.

Klimatförändringen skapar utmaningar särskilt för städer eftersom växande städer utsätter allt större befolkningsmängd för påverkan av extremväder vilket är svårt att förutspå. Viktiga frågor i detta är ett så kallat värmeöfenomen och hantering av dagvatten.

Kombination av tätt stadsbyggande, stadslik bebyggelse och mänsklig verksamhet skapar ofta urban värmeö i städernas centrum. Med detta menas ett stadsområde som är påtagligt varmare jämfört med omgivande landsbyggd och temperaturskillnaden tenderar vara större under natten och vid låga vindshastigheter.

I regel är värmeöfenomenet starkare ju större staden är, även i Finlands stora städer kan centrala staden tidvis ha mer än 10 grader varmare temperatur än den omgivande landsbyggden. Betydelsen av värmeöfenomet blir viktigare i och med de allt oftare förekommande långa värmeböljorna då temperaturer på natten kan vara höga i städernas centrum och det blir svårare att kyla ner bostäder. Frågan är särskilt viktig för de äldre för vilka höga temperaturer orsakar hälsoproblem.

Klimatförändringen skapar problem även för städernas vattenförsörjning eftersom kraftiga regn, nederbördsmängder och översvämningar ökar, men även de torra perioderna blir längre. I naturliga miljöer absorberas största delen av nederbörden och snösmältningsvattnet av jordytan och även växtligheten absorberar vatten. Dessutom filtreras vattnet genom jordlager till grundvatten eller rinner genom jordlager till vattendrag. Men på grund av klimatförändringen måste man i städer allt mer ta hänsyn till hantering av snösmältningsvatten och regnvatten från tak och vägar, det vill säga dagvattenflöden. Vanligtvis är dagvattenhantering smartast att planera med utgångspunkt från avrinningsområden, vid behov över kommungränserna och vid platser där dagvatten samlas. De mest hållbara lösningarna uppnås när det i stadsplaneringen redan från början tas hänsyn till dagvattenflöden och kommuninvånare får delta i planeringen.

Dagvattenhantering sker med tekniska lösningar, till exempel genom att använda större avloppsrör. Vid naturenlig dagvattenhantering ska vattnets kretslopp bevaras så naturligt som möjligt i det bebyggda området genom att minska hårdgjorda ytor och ersätta dem med infiltrations- och fördröjningsområden samt med gröna tak. Välplanerade dagvattenstrukturer gör stadsmiljön trivsam såväl för människor som organismer. Vatten kräver plats och det får synas vilket kan vara en intressant element i stadsbilden.

souparna

Inom samhällsplaneringen finns det flera möjligheter att begränsa klimatförändringen. I praktiken är dessa möjligheter energianvändning i byggande och byggnader samt trafikplanering. I fråga om trafik gäller allmän planering men för att kunna påverka energianvändningen i byggnader är det detaljplanering som gäller, bland annat genom att utnyttja mikroklimat och passiv solenergi.

Centrala faktorer som genom samhällsplanering har inverkan på växthusgasutsläpp är följande: placering av områden, områdeseffektivitet, hustypsfördelning, boendetäthet, glesbygdens andel, andelen kompletteringsbyggande, energiförbrukning i byggnader, uppvärmningssätt, energiproduktionssätt, trafikbehov, trafiksystem, förutsättningar för gång-, cykel- och kollektivtrafik, personbilsberoende och fördelning på färdsätt.

Ett klimatvänligt stadsområde innehåller ur samhällsplaneringens synvinkel följande element:

• Området ligger trafikmässigt på en bra plats och kräver så lite som möjligt privatbilism.
• Området använder fjärrvärme eller förnybara energikällor vid uppvärmning av hus.
• Området är ett tydligt tätortsområde som gör det möjligt att skapa sammanhängande naturområden och rekreationsområden samt ekologiska korridorer och nätverk (glesbygdsområden splittrar naturområden).
• Olika verksamheter (t.ex. bostäder och arbetsplatser) ligger nära varandra och blandning av verksamheter i stället för segregering är att föredra.
• När ett nytt område byggs läggs det ihop med ett redan bebyggt område.

Oftast är växthusgasutsläppen och annan påverkan från samhällsstrukturer liknande. Därför kan man vid val av samhällsstrukturer som begränsar klimatförändringen samtidigt uppnå även andra fördelar såsom minskad användning av naturresurser, minskade kostnader och minskade utsläpp som är skadliga för hälsan. Men det är inte så enkelt att hitta klimatkloka lösningar för tät stadsstruktur. En tät stadsstruktur försvårar absorption av dagvatten och stadsborna skulle trivas bättre om inte grönområden naggas i kanten av olika byggprojekt.

V31S70

Trots begränsningsåtgärder mot klimatförändringen fortsätter den globala uppvärmningen så därför borde samhällen utöver ökade begränsningsåtgärder förbereda sig på samhälleliga, hälsorelaterade och miljömässiga konsekvenser som inte längre kan undvikas. Med anpassning menas åtgärder mot klimatförändringens skadliga följder och utnyttande av eventuella fördelar. Beroende på tidpunkten för åtgärderna kan anpassningen vara förutseende, planerad eller reaktiv.

Det är rimligt att betrakta begränsning av klimatförändringen och anpassning till den som en helhet eftersom åtgärderna är likartade. Det finns dock undantag: till exempel ur samhällsplaneringens synvinkel finns det motsättning mellan tät samhällsstruktur och platsbehov för infiltrations- och fördröjningsområden vilket är en förutsättning för hantering av översvämningsrisker. Rekommendation är att det satsas på åtgärder som främjar både begränsning av och anpassning till klimatförändringen.

I Finland har det publicerats en nationell anpassningsstrategi vars målsättning är att förstärka och öka hela landets anpassningsförmåga till klimatförändringen. Anpassningsstrategin kan dock betraktas som en lokal fråga och största delen av anpasningsmetoderna är kommuners och städers ansvarsområde. Även om anpassningsåtgärder redan har genomförts i ganska hög grad fattas det i många städer övergripande stadsvisa anpassningsplaner.

Med hjälp av samhällsplanering kan stadens anpassningsförmåga påverkas. På grund av klimatförändringen borde man i Finland förbereda sig särskilt för ökade översvämningar, vindförhållanden, skyfall, stormar och nederbördsmängder, förändringar i markfuktighet och grundvattenförhållanden, ökad erosion och rasrisk samt förändringar i tillfrysningsförhållanden. Klimatförändringens effekter ställer även mer krav i byggande och underhåll av byggnader i stället för att minska dem.

Genom att ta hänsyn till konsekvenserna av klimatförändringen redan i början av planering av stadsområden kan man undvika onödiga kostnader och genomföra effektiva anpassningsåtgärder. Det är alltid en större utmaning att anpassa det redan befintliga byggnadsbeståndet, särskilt om anpassningsbehoven inte har gått att förutspå.

Generellt kan sägas att grönområden, dagvattenlösningar, hänsynstagande till områden med översvämningsrisk, byggnaders riktning och hållbara byggnadsmaterial ökar stadens klimatsäkerhet. De bästa anpassningsåtgärderna är olika på olika områden och planeringsnivåer. I planering av allmän nivå är det viktigt att kartlägga och ta hänsyn till områden med översvämningsrisk vid placering av verksamheter. Vid detaljplanering ställer effekterna av ökad blåsighet och nederbördsmängd krav på byggnaders hållbarhet och miljön i övrigt. Vid kustområden ska dessutom hänsyn tas till havsnivåhöjning och vågbildning när havet kommer att vara isfritt större delen av året.

Eyesplash – Summer was a…

För stadsplanerare finns det flera verktyg att ta till vad gäller klimatförändringen. I planeringsguiden Klimatsäker stad finns samlat samhällsplaneringens bästa praxis från olika delar av världen. Guiden är tillgänglig på internet och har utarbetats i samarbete med några finska städer och forskningsinstitut. http://ilmastotyokalut.fi/sv

Dessutom har VTT (Teknologiska forskningscentralen) studerat hur klimatförändringen har beaktats i planläggningen och utifrån studien utarbetat tio gyllene regler som stadsplaneraren borde ta hänsyn till vid begränsning av och anpassning till klimatförändringen vid planläggning av stadsområden. Reglerna belyser på vilka olika sätt klimatfrågor har samband med planläggningen. Reglerna framhåller bland annat lokala förhållanden, relativt tätt byggande, utformning av bra mikroklimat, hantering av regnvatten, förnybara energikällor, förutsättningar för kollektiv- och cykeltrafik samt uppblandning av olika typer av funktioner.

Stadsplaneringens gyllene regler lyder som följer:

1. Klarlägg de lokala klimatförhållandena och förändringsprognoserna, särskilt gällande extremväder.
2. Klarlägg eventuella områden med översvämningsrisk. Placera inga byggnader där om det inte är säkert och välbetänkt. Klarlägg även lägsta säkra byggnadshöjd.
3. Komplettera befintlig samhällsstruktur. Placera inte nya områden skild från befintlig struktur. Undvik att bebygga nya glesbebyggelsesområden.
4. Planera byggområden, grönområden och rekreationsområden samtidigt.
5. Skapa bra mikroklimat genom att ta särskild hänsyn till inverkan från vindförhållanden.
6. Planera och säkra dagvattenhantering även när nederbörden ökar kraftigt. Minska ytvattnets avrinning till vattendrag.
7. Planera hellre områden som innehåller en blandning av radhus samt lägre och högre flerbostadshus än glesa stora egnahemsområden. Sträva efter relativt tät struktur. Främja fjärrvärme eller blockvärmning och användning av förnybara energikällor.
8. Kontrollera områdets förutsättningar för kollektivtrafik. Planera området eller strukturen så att det stödjer utveckling av kollektivtrafik. Skapa en bra gång- och cykelmiljö.
9. Placera olika verksamheter nära varandra. Uppblanda olika typer av funktioner, skilj dem inte.
10. Bedöm inverkan på växthusgasutsläppen, välj de bästa alternativen och lösningar gällande konsekvenserna. Ta även hänsyn till hållbar utveckling.

Papperskartor är föregångare til positionsinformation. När kartor började ritas med hjälp av dator insåg man samtidigt att objekten kunde få rätta geografiska koordinater samt information om platsernas egenskaper. Tack vare positionsinformation kan man numera kombinera olika digitala material med varandra och studera olika orsak-verkanrelationer vilka annars skulle vara svåra att uppfatta.

Geografiskt data skapas med hjälp av geografiskt informationssystem. Begreppet kommer från engelskans Geographic information systems (GIS). Det består av fyra delar: hårdvara (dator), mjukvara, material och användare. Med geografiskt informationssystem kan man snabbt och lätt anlysera stora datamängder på olika sätt och presentera data som tematisk karta som är lättare att läsa av och är åskådligare än sifferinformation.

Klimatinformation, till exempel att förstå klimatmodeller och förmågan att hantera dem hjälper en att förstå allvaret i klimatförändringen och eventuellt ökar viljan att agera i frågan. Ofta uppstår förvirring gällande klimatmodeller eftersom människor har svårt att förstå hur modellerna är uppbyggda. Undervisning i geografiska data skulle kunna hjälpa att lösa detta problem.

Geografiska data är en mycket viktig faktor i klimatforskning och lösning av klimatförändringen och anpassning till den. Nedan har vi listat några exempel på hur tillämpningar i geografiska data kan utnyttjas i klimatarbetet.

Geografiska data behövs:

• När forskare inom paleoklimatologin samlar och sammanställer glaciärforskningsdata från olika områden och tidsperioder. Detta möjliggör jämförelse av forskningsresultat och modellering av forna tiders klimat.
• När man beräknar lokala och globala medeltemperaturer och studerar data från olika år och längre tidsperioder och kan upptäcka områden som har värmts upp mer än vanligt.
• När man framställer klimatmodeller genom att kombinera tidigare klimatdata och nuvarande data för att klarlägga hur klimatet kan se ut i framtiden.
• När man utreder konsekvenserna av miljöförändringar, till exempel naturkatastrofer, och planerar för återbyggnadsarbete. Så gjordes till exempel i USA efter den tropiska cyklonen Katrina.
• När man utvärderar konsekvenserna av förändrade väderförhållanden, till exempel när man i Australien bedömer behovet av framtida bekämpningsåtgärder för ökade skogsbränder och positioner för bränderna.
• När man i förväg försöker förespå och bekämpa konsekvenserna av klimatförändringen hos sårbara befolkningsgrupper genom att kombinera olika informationer såsom klimatdata och klimatmodeller, information om byggnadsbestånd och demografi från ett visst område samt information om områdets sociala processer.
• När man bedömer klimatförändringens inverkan på byggnaders uppvärmning- och avkylningsenergi i ett visst område. Detta påverkar planering av energisystemen.
• När man planlägger hållbara trafiksystem, till exempel utstakning av en banlinje.